onsdag, oktober 01, 2014

mitt andra Lidingölopp

Yes, so here it comes. Lidingöloppet, för andra gången. Hur jag tyckte att det var?

Spontana tankar:

Trångt!
Soligt!
Backigt! 
Roligt!
Blåsigt!
Geggigt!
Smärtsamt!
Trögt!
Vackert!
Törstigt!


Nä, men alltså. Det ÄR en fantastisk bana att springa på därute på Lidingö, det måste jag säga. Vacker. Men kuperad. Och trång.

I år hade jag sällskap av kompis Jörgen på Lidingöäventyret. Det var väldigt trevligt. Mest sällskap hade vi på dit- och hemvägen, på själva loppet hade vi så olika starttider så väl på plats fick vi splitta på oss.

Jag skulle starta 13.00, Jörgen 13.50. Vi bestämde att tåget 10.06 från Uppsala var lämpligt. J & barnen skjutsade oss till stationen innan de drog iväg på äventyr med kompisar. Vi hade laddat upp med rejäl frukost (smoothie, mackor och kokt ägg) och med mig i väskan hade jag en dubbel äggmacka, diverse powerbars, frukt och en flaska vatten. Jörgen valde att ta med en matlåda ur frysen att äta till lunch (nån sorts makaronipudding) eftersom han startade så pass sent.

Resan till Lidingö gick smidigt. Från stationen tog vi och tusen andra träningsklädda människor tunnelbanan till Ropsten. Där klev vi av och hoppade på en buss som kom direkt. Bussen gick långsamt... jag hann äta min macka (klockan var lite efter 11, jag ville låta den hinna smälta) och Jörgen och jag hann stressa upp oss lite. Att sitta i en buss när man vill hämta ut sin nummerlapp, fixa med kläder, lämna in väskan och gå mot starten är tråkigt. Men strax efter halvtolv var vi framme på Lidingövallen. Hämta ut nummerlappen tog cirka 2 minuter.

Vi drog av oss överdragskläder, fäste nummerlapp på tröjorna och chip på skorna. Härligt nog var det VARMT så det räckte fint med bara en överdragströja utanpå min springklänning och under-knäet-tajts innan start. Jörgen och jag sa hejdå och lycka till till varandra och jag knatade bort mot startområdet. Mindes ifrån förra året att det var ganska LÅNGT mellan Lidingövallen och starten. Jag mindes även att det var vansinniga Bajamajaköer i startområdet. Jag smög således upp och kissade i skogen på väg till starten i år. Var inte ensam om att göra det :p

Framme vid startområdet letade jag upp min en-svensk-klassiker-kompanjon och kollega Sara och hennes två vänner vänner i Bajamajakö. Vi pratade och peppade och förfasade oss över loppets längd en stund innan jag tyckte att det var dags för mig att gå till startfållan. De skulle starta först 20 minuter efter mig. I min startfålla tog jag av mig överdragströjan, åt två tuggor på en FlapJack och gjorde i ordning min matsäck, lurar och musik. Ja, jag vill springa med egen musik. Som matsäck i bakfickan på min lilla springklänning hade jag russin och en energigel. Och så träffade jag kompis Charlotte - som jag träffade även FÖRRA året på Lidingöloppet. Riktigt festligt!

Lite uppvärmning... och PANG så var vi iväg!

Först sprang vi över ett gärde. Vi blev förföljda av drönare (alltså såna där robotflygplan) och folk som hejade. Det var roligt. Och lite geggigt. Men mest gräs. Kändes trångt. Och trängsel var en bestående känsla... de första fem kilometerna var det VÄLDIGT trångt. Jag kunde inte springa i mitt eget tempo alls (det gick långsammare). Och efter sisådär 22 minuter råkade jag dessutom stänga av min klocka. Orutinerat av mig men jag sprang med en NY leksak (som jag inte riktigt visste hur den funkade :p) Jag slog igång klockan igen men i och med avstängningen hade jag sen under loppet ingen koll på hur jag låg till med totaltiden. Jag kunde ju se tempo etc, men missade 3-4 km där i början :p Både lite av en miss måste jag säga, men också relaxat.

Hur som helst. Loppet fortsatte. Precis som förra året har jag nu några dagar efter förträngt stora delar av loppet. Eller ja, det är i alla fall ganska suddigt. Det jag kan rapportera om är att många fegar ur och bromsar i nedförsbackarna. Det gjorde INTE jag! Jag höll mig så långt till vänster det gick och släppte på fullt i alla nedförsbackar. Vissa är branta och det är LITE läskigt och jag är glad att jag inte vrickade några fötter på rötter eller stenar. Men äsch, det är ju nerför det går att få lite FART :)

Innan både 5- och 10-km depåerna plockade jag fram min russinpåse och åt en näve. I depåerna drack jag vatten och/eller sportdryck. Många sprang med vätskebälten, det gjorde inte jag. Vad jag minns flöt det på ganska fint att springa den första milen. Vid varje kilometer är det en flagga med kilometerantalet kvar. 21 km kommer jag ihåg tydligt... sen vet jag inte om jag gick in i nån bubbla men jag sprang och sprang och sprang och tillSLUT kom flaggan som då visade 18km. Den sträckan minns jag kändes lång, men jag vet att jag även tänkte på Sofys inlägg om att hon höll en hand i ryggen... spring, bara spring. TACK för det!

Partiet ute runt Bosön (mitt i loppet) upplevde jag som jobbig. Smala stigar och därför trångt. När vi hade sprungit 17 km fick jag en rejäl dip mentalt. 13 kilometer kvar! Blä, långt ju! :S Jag plockade fram min gel ur bakfickan och smuttade på den i en dryg kilometer. (de är ju inte jättegoda så jag tog en liten klunk i taget hehe :p) Gelen hjälpte! Så även låten som kom i lurarna. Fraidi, tack för tips! (och förlåt för länkning om du inte vill bli förknippad med Basshunter fniss)()det vill kanske inte jag heller... men jo, i löpsammanhang är det okej!)



Med lite bättre stuns i stegen fortsatte jag. Längtade till sista milen. Dels för att jag intalade mig att då skulle jag vara stark, dels för att jag, eftersom jag känner igen den banan visste vad jag hade att förvänta mig.

Döm om min förvåning när en kollega till mig plötsligt står på sidan om banan med sin kamera i högsta hugg precis innan Grönsta gärde! Heeeeeeeej! ropar jag och vinkar med båda armarna! Han lyckas fånga mig i nån sorts hulkliknande pose med härligt gäddhäng och galen blick. Men äsch, antagligen orimligt av mig att tro att jag ser presentabel ut under löplopp, sådär ser jag nog helt enkelt UT när jag sprungit två mil och är på väg in på den tredje...


Hans hejande gav hur som helst energi! ALLAS hejande ger energi, det är fantastiskt vad det hjälper! Jag hugger två glas vatten vid Grönsta gärde, laddar mentalt för sista milen och hör speakern säga att "välkomna alla löpare, nu har ni sprungit två tredjedelar av loppet"... två tredjedelar? hm, det låter inte lika bra som "nu är det bara en mil kvar" tycker jag... eller? Äsch, bara att springa. Jag tänker att "den här slingan sprang ju Sara och jag två varv förra veckan, det blir lätt" och ger mig iväg upp för den faktiskt ganska långa backe som inleder sista milen. Passande nog (!?) spelar liveorkestern i backen en stillsam version av AC/DCs låt highway to hell. I say no more.

Under hela loppet hade jag lytt minsta motståndets lag och gått när det blivit för jobbigt i uppförsbackarna. Det var nog den största skillnaden mot förra årets lopp då jag i större utsträckning fightades, använde pannbenet och slogs för en bra tid. I år sprang jag mer relaxat, vinkade och tackade folk som hejade, high fiveade barn som stod med händerna utsträckta och försökte verkligen fokusera på att vara där och då. Att följa minsta motståndets lag gällde även den sista milen även om jag tidigare under loppet visionerat att jag skulle vara stark, snabb och fokuserad då. Jag var varken starkare eller snabbare än tidigare. Istället långsammare och svagare. Hehe. Och närmre kramp! Det var en ny upplevelse! Jag har aldrig fått kramp vid fysisk ansträngning tidigare... och fick det inte heller den här gången... men jag kände att det var på gränsen. Baksidorna av båda låren och vaderna var spända som fiolsträngar sista 7-8 kilometerna. 

När vi hade 7 kilometer kvar att springa sprang jag jämsides med en kvinna i kjol. Hon gav mig en komplimang för min klänning och jag henne en för hennes härligt färgglada kjol. Vi utbytte shoppingtips och jag glömde bort att jag hade ont i både magen och benen i nån halv kilometer. Mycket trevligt. Vi närmade oss Abborrbacken och på håll hördes värsta partyt. I ett hus som ligger precis intill banan vid foten av Abborrbacken hade de FEST! Det var folk med öl- och vinglas som hejade högljutt från hela verandan. Dessutom hade de ljudanläggning med mikrofon och vi fick glada hejarop och pepp i strid ström. Bästa hejaklacken på hela banan :)

Så var det dags för Abborrbacken. Jag joggade fem steg :p Sen gick jag med raska upp till första toppen. Sen började jag jogga igen, kom ut på asfaltsvägen upp mot toppen, lyssnade på speakern som snackade och peppade och så kom låttipset från Ullis i lurarna. Queenlåten som gjorde henne lätt över Västerbron på Stockholms maraton. Gospelfeeling! Glad! 




Jag sprang vidare och kom upp till banans högsta punkt (48 m.ö.h). Mentalt skönt "nu är det bara nerför kvar". Sanning med modifikation förstås, men äsch. Strax kom en vätskekontroll och jag drack vatten trots att jag lärt mig att det inte är värt nåt sista milen, dricka ska man göra i början. Men jag var törstig! Tuffade på och ville bara komma fram till Karins backe så jag var klar med den. När jag väl kom fram till den GICK jag upp. Och samma kvinna som jag utbytt shoppingtips med en stund tidigare kom ikapp mig. "du är inte bara snygg i klänningen, du är stark också" sa hon. Jag blev förstås glad. OCH kände pressen att springa igen hehe... så... började jogga. Kom upp för backencoh blev avundsjuk på två tjejer som stod med varsin Coca-cola-flaska och hejade på. Mmm, cola. Törstig. 

Som tur var fanns en vätskestation till innan mål. Jag drack mer vatten. Och tänkte "nu borde jag öka, det bara 1.5 kilometer kvar". Men det gjorde jag inte. Hade inte riktigt ork/motivation/tillräckligt tjockt pannben. Tuffade på som innan. NJÖT av publiken som blev tätare och tätare. När en kille sa "nu är det bara 800 meter kvar" la jag faktiskt in en extra växel trots allt. Och när jag insåg att det faktiskt var upploppet ökade jag till max. Upploppet. Det ÄR så härligt!

Fast hm... nu ser jag filmen från min målgång. Jag ser inte helt spurtig ut. I mitt huvud spurtade jag mer än så! (i mitt huvud såg jag å andra sidan inte heller ut som en hulk när jag sprang ;))

Kom i mål 3 timmar och 5 minuter efter att jag startade. Mer än nöjd med det med tanke på mitt träningsupplägg måste jag säga. Tre pass längre än 15 kilometer i kroppen innan. Så. Jo, nog är min kropp snäll som låter mig hålla på såhär trots slarvig träning.


Efter loppet tog det en EVIGHET att ta sig ifrån Lidingö! Det var förstås väldigt frustrerande och den resan får jag nästan beskriva i ett annat inlägg för det hände en totalt osannolik sak längs vägen.

En sak jag dock måste klaga lite på här är ATT DET INTE FANNS VATTEN ATT DRICKA I MÅLOMRÅDET!? Eller jo, det fanns vatten och cola (gött!) precis i målfållan. Där drack jag flera muggar. Men sen gick jag förstås vidare, hämtade mina klädpåsar och bytte om etc. Och SEN var jag törstig igen. Hade gärna fyllt min medhavda vattenflaska och druckit nån liter vatten till. Men näpp, Jörgen och jag gick runt och letade. Hittade inget. För att inte drabbas av värre huvudvärk fick vi köpa varsin burk Zingo på vägen tillbaka mot bussarna (jag hade tungt huvud andra delen av loppet, berodde kanske på låga vätskenivåer, eller på kaffebrist hehe) Jag hade mycket hellre druckit vatten men men...

Förutom vattenmissen - och logistiken hem - så var det ett topparrangerat lopp tycker jag! Smidiga system utan väntetider. Trängseln var besvärande mellan varven men under stora delar av loppet tycker jag ändå att jag, med planerande blick framåt, kunde springa i det tempo jag ville. (eller ja, orkade ;))

Får väl se om jag återvänder nästa år. Eller om jag hittar på andra äventyr. Att springa i skogen är hur som helst det jag gillar bäst, det bekräftar sig om och om igen!

tacksamhetsfokus

Lite mycket just nu. Förra veckan och den här. Och kanske nästa (fast det tänker jag inte på än). 

Tänker istället på bra grejer:

- barnen är friska!
- jag tog en skön tupplur i Joris knä på soffan igårkväll
- hösten är sprakande vacker och det bet fint i öronen på morgonens cykeltur!
- idag har jag med mig en GOD matlåda till jobbet
- ikväll ska jag få träna!

Ni då? Vad är ni glada över idag?

tisdag, september 30, 2014

höstnjut

Njöt av min cykeltur till tåget imorse. Solsken. Vackra vackra färger! 

Finhöst!

Och japp. Noel bedömdes som frisk imorse. Normaltemperatur i kroppen och glad som en lärka i humöret. 

Tur. 

Så nu har jag hållit i möte och lunch för ett dussintal externa personer.

Igen. 

Är mör i huvudet. Drog faktiskt ifrån jobbet nästan direkt när mötet var färdigt så ska hämta barnen strax. Tänker ta paus tillsammans med dem några timmar innan jag fortsätter med lite mer jobb. Skönt med flex och möjlighet att kunna bestämma när var hur själv ibland! 

måndag, september 29, 2014

mycket måndag idag, eller vad säger ni?

Vaknade en kvart innan klockan skulle ringa i morse. Smög upp eftersom jag visste att ju tidigare jag kom till jobbet desto bättre. Var på jobbet innan åtta. Sen vette tusan... jag jobbade, pratade, blev gratulerad till och fick rekapitulera lördagens äventyr ett par gånger, mailade, satt i möte, slängde i mig äcklig* matlåda, ojade mig över stela ben när jag gick nerför trappor, mötade lite mer, gick igenom grejer, skrev grejer, sammanställde grejer, instruerade och pratade i telefon och vips var det dags att åka hem!

Passade på att intresseanmäla mig till Cykelvasan 2015 på tågresan hem. Nån annan som är sugen på att köra!? In och anmäl!

Kom hem. Tittade på när Moa åkte inlines. Diskuterade äppelstorlekar med Noel. Åt middag. Spelade spel med hela familjen. Satte mig vid jobbdatorn. Och här sitter jag fortfarande. Har fortfarande flera punkter kvar innan jag kan säga tack för idag. Alltså, jag får skylla mig själv, jag hade TÄNKT jobba ett par timmar i helgen för jag insåg att måndagen inte skulle räcka till... men jag bara orkade inte igår. Så nu sitter jag här.

Och det är okej. J sitter mittemot med SIN jobbdator. Ganska mysigt faktiskt :)

Fast just ja. Orosmoln på himlen. Noel var liksom lite varm och gnällig ikväll. Och japp, tempade in på drygt 38 grader. Inte bra. Inte bra för honom. Och dålig tajming över lag. Imorgon är en av Js och mina exceptionellt få (ofta kan vi planera runt!båda-vill-verkligen-jobba-dagar. Joris ska gå första dagen på en dyr flerdagars-projektledarkurs. Jag är ansvarig för ett halvdagsmöte med 15 externa gäster. Yey. Eller inte. Men det får ordna sig. Det gör det ju alltid.

Så. Varsågoda för härligt entusiastiskt uppiggande start-på-veckan-inlägg! Nu ska jag jobba vidare. Vad gör ni?

*valde en random matlåda i frysen imorse... och det visade sig vara KÖPEKÖTTBULLAR i den! the horror! en av få saker jag verkligen inte tycker om. men men, jag överlevde på pasta och grönsaker.

söndag, september 28, 2014

Lidingöloppsbakis

Vi överlevde igår! Kom i mål! Faktiskt så kom 'alla som jag kände' (som var friska nog att starta) i mål, härligt! Jag ska rapportera om loppet i eget inlägg. Men det var MYCKET JOBBIGARE i år. Jag hade tränat mindre. Och var inte heller lika mentalt peppad på nåt vis. 

Å andra sidan la jag mer fokus på att njuta av leden, le och vinka till folk som hejade samt göra high fives med alla barn med utsträckta händer längs banan. Hade ett lugnt lopp och kom i mål 3 timmar och 5 minuter efter att jag startade - mycket nöjd med det.

Idag har alla varit bakis. Jörgen & jag av spring (och oändliga transporttimmar dit och hem), J & barnen efter heldagsäventyr med kompisar igår. Efter en inledande innebandymatch på morgonen (för J, vi andra agerade stelbent hejaklack!) har vi mest tagit det lugnt. Var i skogen och rekreerade (och härjade) till sen eftermiddag. Linjen mellan skratt och gråt (eller ilska) var tunn mest hela tiden. Men mellan varven var det jättemysigt!

Och oj, vad svamp det fanns att plocka! J & Jörgen stannade ute nån timma extra  och fyllde en hel kasse... 



fredag, september 26, 2014

tankad, packad och klar!

Jag har ätit potatisgratäng och kyckling. Jag håller som bäst på att äta saltlakrits och choklad. Jag har snackat tidsplanering, banprofil, upplägg och klädval inför morgondagen med Jörgen. Jag har sörjt med Anna som fått FEBER! :( Jag har klippt tånaglarna och jag har packat överdragskläder, powerbars och penna (till baksidan av nummerlappen).

Jag har läst min racereport ifrån förra året.

Nu är jag är redo: Lidingöloppet 2014, let's do this!

Min plan är:

* njuta av loppet! njuta av naturen, stämningen och känslan av att använda kroppen.

* gå i mål med ett leende på läpparna (gärna nånstans runt 3 tim och 15 min efter start)

* heja på alla andra jag känner. och inte känner. Hejarop ger energi!

* inga fler planer, bara ta dagen som den blir!

Jag startar förresten klockan 13.00 (går att följa via sms eller på webben. Smsa: LL 42244 till 72456).

utomhus är bäst

Bra cykelväg till affären ändå. 


kolhydratladdar

Känner mig för ovanlighetens skull riktigt effektiv idag, gött. Jobbar hemifrån och betar av uppgift efter uppgift. Mailboxen blir mer och mer överskådlig och jag tror mig börjat få kontroll på läget. Dessutom har jag nyss pastaladdat rejält inför morgondagen. Har en stark känsla av att av alla saker som kan hända imorgon så lär i alla fall inte näringsbrist bli en av dem. Mängden energirika saker jag har ätit den här veckan är enorm.

Nu ska jag spurta ner till Ica en snabbis innan jag återvänder till min statistik och mina listor. Behöver inhandla grädde till kvällens potatisgratäng. Är det höst så är det. Potatisgratäng är höstmat (okej, vinter också) tycker jag.

torsdag, september 25, 2014

fullt i huvudet, fokus på benen

Egentligen har jag en MASSA saker att skriva om. Har fått mig så många tankeställare de sista dagarna. Och lärt mig nya saker. Och njutit av saker. Och blivit påverkad människor. Och inspirerad. Och lite obekväm.

Men har inte ord att formulera mig just nu. Är lite seg över lag. Hoppas hoppas hoppas hoppas att jag inte tänker bli sjuk. LITE orolig har jag rätt att känna mig efter en riktig nära-dag med Mosis och ett Lidingölopp coming up om två dagar. Men nej. Tänker. inte. bli. sjuk.

Imorgon startar vårt Lidingöloppsläger. Jag håller som bäst på att tagga till! Då kommer nämligen Jörgen och Anna (ej sammanlänkade på annat vis än att de båda är vänner till oss) hit och blir bjudna på nån kalori- och kolhydratsrik middag, pepptalkar, äter godis och sover en god natts sömn. På lördag drar vi sen i gemensam tropp till Stockholm för att springa tills det gör ont överallt. Oslagbar helgplan va!?

Något annat uppladd än mentalt sysslar jag förresten inte med inför lördagen. I tisdags gick jag en halvtimmes promenad. Så även ikväll. Det är veckans dedikerade motion. Det och några minuters stretch om dagen. Vill ej att min höft ska börja bråka, den bråkade lite efter helgens runda i skogen.

Fast det är inte som att jag sitter STILL resten av tiden. Eller i alla fall inte idag, mån-ons satt jag mest still när jag tänker efter. Äsch, hur som helst visar min Polar Loop att jag hållit mig hyfsat aktiv denna VAB-dag.

Och nöterna på bilden nedan? Well, de kom SVÄRMOR med i en påse! Hon hade plockat dem när de var nere i Holland för ett par veckor sen. Och rostat dem i ugnen. VÄLDIGT goda! Bortskämd jag. Förresten. Det kanske inte framgick... men barnens Oma & Opa var här och åt middag med oss ikväll, trevligt! De levererade kramar och ätbara saker. Samt ett par kassar spel och annat lekbart som J köpt på loppis i Holland när HAN var där för ett par veckor sen (och som fick åka husbil hem med Oma & Opa eftersom han underligt nog inte ville ta dem på flyget) ;))

Ni ser väl till att synas om ni går ut i mörkret? Reflexväst är ett måste tycker jag!

bra VAB

Moa hade 39.6 igår kväll. Trots det pigghetsgrad: 8 (på tiogradig skala). Det märktes knappt, jag märkte bara att hon brändes när jag kom hem igår kväll! Hon hade energi att både äta middag, leka kuddkrig, berätta om nya fiskarna och spela spel. Själv hade jag varit mer död än levande med så hög temperatur i kroppen. Hon har haft mer eller mindre feber sen i måndags men i morse: 37.1! Tjoho! Pigghetsgrad 10.

Hon är precis som vanligt. Och äter och dricker riktigt bra. Jag hoppas att det håller i sig och att hon är frisk nu.

Dock är vi såklart hemma idag.

Och det är mysigt.

Både för henne och mig. Vi har pysslat med pärlor, städat badrum, pratat om döden (ständigt återkommande ämne) och tittat på TV alternativt jobbat lite. Lugnt och behagligt! När hon vaknade strax efter midnatt inatt deklarerade hon "mamma, när vi är hemma imorgon får du skriva på datorn när vi sitter i soffan". Tacktack. Eller? Eh. Stackars barn, hon är så van att vi måste eller bara ska göra grejer på datorn hela tiden. Eller nä, inte datorn för mig. Den tar jag aldrig fram när de är hemma. Men telefonen. Japp.

Har dock blivit bättre på att lägga bort den och det är en ständig process åt rätt håll :)

 

tisdag, september 23, 2014

frukost, möte, middag, kvällspromenad & dusch

det var min dag i kort sammanfattning. intresseklubben noterar.

efter 13 timmars sociala interaktioner med människor jag knappt känner var en halvtimmes promenad i ensamt majestät på sin plats. när jag skulle ta foto på Holländargatanskylten (rimlig sak att fota?) dog telefonens batteri i farten. istället blev det ett foto på nåt som lite ser ut som en fängelsecell.

well. det var kanske lite talande. vi fortsätter mötet imorgon. först imorgon eftermiddag blir jag utsläppt ur det här hotellfängelset ;) nääe. det är inget fängelse. vi har intressanta diskussioner och jag lär mig massor! (och så har vi trevligt också).


förresten är lilla Mosan sjuk därhemma. hög feber sen igår kväll. jag gillar det INTE :( såklart inte att hon har feber, men också att jag är här borta och hon där hemma. alltså, J tar förstås hand om henne på alla sätt. men jag vill vara DÄR! ska skynda mig hem imorgon! :)

måndag, september 22, 2014

danska språket, otippade återseenden och tunga ögonlock

hade tänkt blogga lite. berätta om dagens känslostarka diskussionsmöte, hur liten världen är, varför Clarion inte är samma sak som en herrgård och såklart oja mig över höststormen som drog in och fick mig att åka buss i morgonrusningen. något jag ogillar starkt. 

men näe, jag är för trött! det tar på krafterna att hålla i möten. (för att inte tala om att konversera en hel middag)

hoppas att ni också kickat igång veckan med en händelserik dag. och nya äventyr imorgon, right?

söndag, september 21, 2014

2014 är året, det är bökigt att vara löpare nu...

...men jag gör mitt bästa att leva upp till rollen. 

Idag 15 (förvånansvärt) långsamma kilometrar över stock och sten och rot och spång. Jag tyckte det kändes lätt och trevligt och var förvånad över hastigheten. Eller ja, bristen på den. Men men, det var skönt att vara ute i skogen! 

Nu får det bli löpvila tills lördagens Lidingölopp, jag är stel och ojar mig som en gammal gumma ;)




lördag, september 20, 2014

helgglamour typ

Har just ätit en polsk kexchoklad som jag fick mig medskickad efter dagens lunchhäng med polska vännerna. Den och ganska många holländska lakritsgodisar med espresso i. Känner mig mycket internationell!

Dricker en massa te gör jag också. Min mage vill egentligen varken ha te eller godis (den började knipa efter middagen och det har inte släppt 100 % än) men jag är rastlös så jag äter ändå. Och rastlös är dumt att vara eftersom jag officiellt (jag har sagt det till Joris) JOBBAR. Jag behöver verkligen jobba. Har cirka 50 sidor text att korrekturläsa och godkänna innan tisdag. Och på måndag har jag lite annat att göra. (typ hålla i ett möte med 20 externa personer). Imorgon har vi också andra planer än jobb. Så det är ett par timmar nu IKVÄLL jag har på mig. Perfekt uttänkt jobbfönster eftersom Joris & Mattias leker (läs: spelar PS3)

Jag har dock sen barnen somnade för en och en halv timma sen läst fyra sidor. Det tempot håller inte.

Å andra sidan har jag också satt upp ett par våder tapet. Och läst ikapp bloggar. Och vikt två maskiner tvätt. Sånt räknas ju också.

Men nej. Dags att återvända till läsandet.

Det konstigaste? Jag tycker egentligen att det är KUL läsning! Förstår verkligen inte varför jag vägrar göra det?

Förresten! Idag utbytte jag tjänster med ovan nämnda polska vänner. De har två barn i samma åldrar som Mos & Nos. Först lekte vi alla tillsammans utomhus några timmar, sen följde mina barn hem till dem en timma. Jag var hemma och drällde lite (läs: gick igenom barnens skoförråd inför höst/vinter samt dammsög) och sedan kom deras barn HIT nån timma medan de tog en promenad tillsammans! Jag gillade det påhittet mycket. Speciellt idag när jag var ensam med barnen hela dan (J kom hem precis lagom till middagen, trött men nöjd med sitt cykellopp) Barnen var också mer än nöjda med upplägget så det lär hända igen :)

Och eh. Inte rocket science att utbyta barn/tjänster med kompisar. Sånt gör väl folk hela tiden? Men alltså, vi har inte direkt GJORT det innan!? Tror att Noledole varit lite för liten kanske? Eller så har jag varit för harig? Not any more!

(en anledning kan förstås också ha varit att vi inte haft nån lämplig familj att byta med förrän nu... vi har lärt känna den här familjen som bor 300 meter bort det senaste halvåret bara ;))

Såhär nöjd var jag över mitt påhitt att turas om med barnansvar. Och över att solen efter flera timmars tvekan tillslut tog sig igenom molnen.

behöver jag ens skriva ut det? (utomhus är bäst)

Barnen och jag har en egen dag idag! Joris har vi vinkat iväg på Hammarby Hill Race, en mountainbiketävling i krokarna runt Hammarbybacken i Stockholm.

Planerna för dagen är satta. Vi ska gå på PICKNICK. Barnen har packat sin ruuusäckar (som Noel säger) fulla med russin och tuggummin och torkade aprikoser och bananer och jag vet inte allt. Och så har de hjälpt till att göra varm choklad och smörgåsar. Nu tycker de att jag är jättetråkig som vill dricka kaffe... men jag tycker att det är LITE tidigt att gå ut innan nio.

Men snart så. Jag ska bara lite först...

Vad gör ni en dimmig lördag som idag då?


fredag, september 19, 2014

alltid på min lista

Snabb är jag då inte. Men goa Malin utmanade mig för eh... jättelänge sen att skriva fem saker jag alltid handlar när jag går till affären. Ja, kanske inte om jag smiter in för en liter mjölk men saker som alltid åker med om jag ska handla lite mer ordentligt.

Inte lätt att välja... och inte så värst spännande heller. Vi äter typiskt vanliga saker. Tycker jag.

1. Äpplen. Och okej, kanske inte just den HÄR säsongen då. När vi får äpplen alldeles fritt och gratis från diverse andra håll. Men annars. Vi har alltid äpplen hemma. Krispiga, syrliga sorter.

2. Ägg. Som hos många andra är äggkonsumtionen i det här hushållet hög. Kokta, stekta, i pannkakor, smoothies, gröt och... ja, ni vet till och med kaffe!

3. Mandlar. Måste alltid finnas hemma.

4. Torkade aprikoser. Bäst tycker jag att de ifrån Saltå Kvarn är. Barnen äter dem gärna som godis. Speciellt Noel. Han är lätt fanatisk.

5. Morötter. Mängden morötter det äts i det här huset... nästan overklig.

Nu är jag nyfiken på vad Pinglan, Sofy, Ullis, Frida, Anna och Sara alltid handlar när ni går till affären!

Jag känner att listan ovan behöver kompletteras med en talande bild. Jag ÄLSKAR choklad. Och lakrits. Och jag köper sånt ganska ofta. Men det skrev jag inte med.

sömn och puffiga ögon

Jag lyckades gå och lägga mig i bra tid (innan 23) igår. 

Idag är jag piggare än på länge. Inga tunga ögonlock eller grusiga ögon, skönt! Så är känslan i alla fall. Utseendet är det lite annat med... ögonen är puffiga. Händer mig ganska ofta. Typiskt icke-tjusigt. Men. Men. Med ett leende och mycket prat från min sida har inte omgivningen tid att lägga märke till det. (tänker jag)

Förresten har jag börjat tänka på djurmönstrade byxor. Djurmönstrade byxor att ha på mig ute bland folk. Är det bra eller dåligt? 

mvh, klär sig gärna färgglatt men helst i en-(max två)-färgade plagg

torsdag, september 18, 2014

succé

Alla barn speedade. Alla barn matglada. Alla barn högljudda. 

Och visst, våra barn blir galnare än vanligt, de lyssnar inte på nåt och river halva huset. Men äsch. Vi njöt. Härligt med kompisar.

kompisar

Idag har två kompisar till barnen följt med hem från föris. Ett syskonpar i ungefär samma åldrar som Mos & Nos. J har hämtar hem dem redan och jag ansluter snart. (strax framme i Uppsala med tåget) 

Känns forfarande lite spännande med playdejt för både oss och våra barn. Vi är inte helt rutinerade ;) Spännande och roligt. Hoppas alla fyra tycker att det är kul att leka! :)

svårklädd tid

Igår gnällde jag på Instagram över att jag tycker att det är svårt att klä mig just nu. Iskallt på morgnarna. Tokvarmt på eftermiddagarna. Visst ÄR det lite besvärligt? (ur ett i-landsproblemsperspektiv)

Imorse: mjölkvit dimma, handskar och jacka på. Längtan efter varmt te under filt.
Nu: strålande solsken och längtan ut från kontoret!

Hur klär ni er egentligen? Tips till cykelpendlande kvinna som sen sitter instängd större delen av dagen?